Blog Image

Vardagen på Hven

365 dagar om året.

Möllare Gustav Bengtsson

Historia Posted on 2017-06-05 15:55:36

Möllare Gustav Bengtsson

Han är även känd för att vara en påhittig man som hjälpte
bönderna med små uppfinningar, som gjorde arbetet enklare.

Han var på Möllan till en bit in på 1930-talet.

Han gjorde även en evighetsmaskin. Ritningarna på denna sägs
finnas på Tekniska museet i Stockholm.

Maskinen var tänkt så här: Ett antal kulor gick i en
snäckformadbana. Vid nedre ändan föll den ner i ett skovelhjul och när den
rörde sig, så föll nästa kula från toppen. Maskinen höll han på med hela sitt
liv. Ibland for kulorna sin väg, vilket var lite riskabelt.

1905 då flyget kom sa han -Att kan man flyga, så kan minsjäl
en evighetsmaskin gå!

Idag kan man se evighetsmaskinens kulor pryda toppen på vissa
grindstolparna på ön. Men Evighetsmaskinen såldes som järnskrot för 35:-, det
kom en skuta och hämtade den.

Han hade gjort en i mindre format uppe i Möllarehuset innan
han flyttade ner till huset som barnbansbarnen Rudberg



Perse’n

Historia Posted on 2017-06-05 15:53:16

Perse’n

John
William Persson föddes 1872 på Hven. Han bytte efternamn till Perse’n.

Han
var duktig på dekorationsmålning. Han har målat taket på Tuna krogens tak.
Krogen var tidigare affär. Sofia Svensson som efterträddes av sin dotter Ulla
Svensson.

Han
försörjde sig som målare. På den tiden var inte konstnärer satta högt i kurs. Så
även om han var duktig och hade gått i skolan i Malmö och lärt
dekorationsmålning så var det svårt att försörja sig.

Han
målade även en hal del dörrar och skåp.

Han
målade en tavla som hängde i Missionshuset, den skänktes senare till Allhelgona
kyrkan och hängde där. Nu vet jag inte var den hänger.

Han
har gjort målningar på Östanlid.

Och
han har målat Appolo på Uranienborgs skolans vind.

Han
målade även taket på Nya Kyrkan, Allhelgonakyrkan som i dag är Tycho Brahe
musseet. Det är mycket vackert med det blåa valvet i främre delen av kyrkan där
altaret har varit. De är många små stjärnor i de blåa.

De
syns nu som en stjärnhimmel tillsammans med Tycho Brahes liv.



Tycho Brahe Museet

Historia Posted on 2017-06-05 15:52:12

Museet
blev färdigt 1931 och invigdes. Där visades upp delar av Tycko Brahes liv på
Hven. Det har hela tiden utvecklats men gått väldigt sakta.

Tjugo
år senare grävdes Stjärneborg ut och blev försett med koppar kupoler. Då kunde
man utifrån genom fönster titta ner på utgrävningarna.

I
dag är där öppet för en interaktivvisning av Tycho Brahes forskning. Mycket
fint gjord och väl värt ett besök.

I
samband med att Allhelgona kyrkan avkristnades vid en gudstjänst i nov 2003 och
försäljningen för 1 krona till Statens fastighetsverk. Det börjades renoveras
och byggas om till ett museum. I dag kan Hven stoltsera med en mycket fin
utställning om Tycho Brahes liv på ön. Här finns föremål, texter och filmer som
på ett fint sätt visar historien.

Den
29 april 2005 inviger Kronprinsessan Viktoria de nya Tycho Brahe museet.

http://www.tychobrahe.com/



Hamnar

Sjöfart Posted on 2017-06-05 15:50:27

Hamnar

I
Bäckviken fanns en stenpir som
bönderna gjort. I mitten på 1870-talet börjar Ångbåten Svea gå i trafik till
Hven. Tidigare har de bara varit diverse små segelbåtar som gått när vädret
tillät.

1901
är hamnen färdig. Den hade byggts till, om och fått en vågbrytare.

1908
är första året som man vintertid har dagliga förbindelser med Landskrona.

Ungefär
samtidigt i Kyrkbacken, mitten på
1870-talet, byggs hamnen till och de nya större båtarna – skutorna började bli
vanliga i hamnen. De ger god inkomst åt sjömännen och de börjar byggas större
hus vid Kyrkbacken.

Norreborgs hamnen byggdes i mitten
på 1880-talet var hamnen i full gång. Den kom i många år vara den viktigaste
hamnen för utskeppning av teglet som tillverkades vid Husvik och
Campingplatsen.



Forten

Ön närmst Kriget Posted on 2017-06-05 15:49:22

Till de
försvarsansträngningar som gjordes i Sverige inför andra världskriget hör den
så kallade Per Albin-linjen. Den består av en serie strandbunkrar varifrån en
tänkt angripare från havet skulle beskjutas. Bunkrarna kan ännu i dag ses om
man vandrar längs skånska kusten. Värnen var Sveriges motsvarighet till den
berömda

I juni 1939,
ett par månader innan kriget startade, begärde försvarsmakten de första
statliga medlen till att bygga värn i Skåne och på Gotland. Man utgick ifrån sceneriet
att tyskarna skulle angripa söderifrån, varför de första värnen byggdes vid den
skånska sydkusten med början i juli. När kriget bröt ut var redan 260 värn
färdigbyggda. Sedan begärdes ytterligare ett antal miljoner till projektet. När
tyskarna invaderat Danmark och Norge i april 1940 inriktade man sig först och
främst på Öresundskusten. Men det upprättades också värn på andra håll, bland
annat i Blekinge.

Betongbunkrarna
byggdes av drygt tretusen arbetare som jobbade hårt och under vintertid i
sträng kyla. I juni 1940 var arbetstakten så uppdriven att hela 16 värn byggdes
per dag. Man bör betänka att man vid denna tid hade helt andra arbetsredskap än
nu; man fick jobba för hand, med skottkärror och hästskjutsar. Det var inte
ovanligt att arbetsdagen startade klockan fyra på morgonen och slutade tio på
kvällen.

Värnens
utformning skiljer sig åt. De anpassades för olika slags bestyckning och efter
hur terrängen såg ut. Ibland står de helt fria, men de sprängdes också in i
klippor eller bäddades in i sanddyner. Den vanligaste typen är kulsprutevärnen,
men det finns också värn som skylle hysa kanoner. En genomgående tanke var att
de inte skulle ligga längre ifrån varandra än att vapnen från ett fort kunde
bestryka den oskyddade framsidan av ett annat.

När värnen var
färdigbyggda gömdes de av ris- och avfallshögar, med kamouflagefärg eller så
att de kunde tas för hus eller fiskebodar. Hållbarheten kunde man inte klaga
på: de skulle som regel hålla för 15 centimeters fartygsartilleri och 50 kilos
flygbomber. Vid Öresund var de betydligt mer hållfasta.

Forten ser
fortfarande imponerande ut – men systemet hade många svagheter. För det första
var värnen mycket sårbara från landsidan. För det andra skulle de vid ett
angrepp bemannas enligt mobiliseringsprincipen vilket var en
fördröjningsfaktor. Det manskap som vid mobilisering skulle försvara värnen var
medelålders landstormare med ”karolinerhattar”. De hade inte hållit i ett
skjutvapen sedan värnplikten, kanske tjugo år tidigare. Det var verkligen ingen
särskilt kompetent personal.

Inte nog med
detta. Ett vapen som snabbt visade sig kullkasta hela tanken med Per
Albin-linjen var den tyska arméns allt effektivare eldkastare (särskilt
Flammenwerfer 41 med strålpatron). Om man skjutit med dessa handvapen mot
värnens öppningar skulle konsekvenserna för besättningarna – maximalt femton
man – blivit förfärliga.

Alltså övergavs
den ursprungliga tanken med dessa mödosamt uppförda befästningar. I
fortsättningen skulle de begagnas som skyddsrum och striden skulle ske utanför,
i cementkulvertar som ingalunda heller gav fullgott skydd

Utdrag från http://www.popularhistoria.se/artiklar/per-albin-linjen/

___________________________________________

Från boken ”Vardagshistoria” Hven i ord och bild

Där kom en pluton från Signalregementet och deras
huvudsakliga uppgift var att dra ledningar och installera telefoner i forten
som byggdes runt Hvens kust 1940. Man kallade dom Värn, Duvslag och Svalebo.

Redan när de kom till Hven fanns en mycket bra
radiostation på Torsgården.

Den hade en bra räckvidd och det var yrkestelegrafister
som hade en god språkkunnighet som arbetade där. Allt för att försöka knäcka
främmande lands koder.

Denna pluton installerade sig på Uranienborgsskolan. En
morgon när skolvaktmästaren Alfred Olausson kom till sitt arbete så stod där en
kokvagn uppställd där Tycho Brahe statyn står i dag. Dom hälsade på Alfred och
bjöd på en kopp kaffe.

De hade lastbilar att köra runt med. Det blev ju helt nytt
med bilar på ön. På vägarna tog man annars sig fram med häst och vagn eller
gående. Vägarna var inte gjorda för dessa tunga bilar, det blev förfärligt
kladdigt vissa delar av året.

Killarna som låg på Uranienborsområdet, Turistgården och
Annexet brukade gå till Vingestig på sommarhalvåret och bada. Fredrik Åkerberg
blev tillsagd att beställa hem badbyxor för det fanns ju inte med i den
militära klädslen. Det blev klagomål för alla nakna karlar som var vid
stränderna. Så hos Fredrik kunde de köpa badbyxor för en rimlig peng.

I dag utgör Forten ett bra strandskydd, de är plomberade och en del är sålda till privatpersoner.



Klockstapeln

Historia Posted on 2017-06-05 15:44:58

Klockstapeln
som står i Möllebacken byggdes under 1720-talet.


låg alla gårdarna i Byn och det var viktigt att de hörde klockorna. Man ringde
vid gudstjänst, begravning och om det började brinna. När enskiftet gjordes i
början av 1900-talet så flyttade man ut gårdarna över ön.

Jag
vet inte säkert var klockan som först hängde i Klockstapeln kommer ifrån, det
går att läsa olika. Men troligen har klockan suttit i Gamla kyrkan och blivit
flyttad.

Men
i mittel på 1700-talet så bärgades ett fartyg ”Freden af Westervik” och då
bärgades en klocka som sattes i Gamla Kyrkan. I dag hänger den i Vapenhuset.

När
nya kyrkan byggdes 1898 så flyttades klockan från Klockstapeln dit. Den är
gjord av Andreas Wetterholtz i Malmö 1770 och väger 175 kilo. Så var klockan
som rimligen hängt i Klockstapeln 1720 – 1770 är vet jag inte. Är där någon av
er läsare som vet får ni gärna berätta.

I
dag i Gamla kyrkan hänger 2 klockor, Lillklockan från 1750 som varit utlånad
till Stora Hammars kyrka men köptes tillbaka efter kriget 1947 för 650:-

Storklockan
har Gamla kyrkans vänner köpt 1976. Den väger 150 kilo och har en inskrift ”Ära
vare Gud i höjden”



Minnessten på Vallen

Historia Posted on 2017-06-05 15:43:47

Minnesstenen
på Vallen vid Tycho Brahe området

I
flera hundra år hade bönderna varit Kronoskattbönder under Kungsgården, de hade
en betungande skyldighet att utföra dagsverken på Kungsgården – 45 mans- och 22
hästdagsverken för huvuddelen av gårdarna.

Den
skyldigheten bestod ända till mitten av 1800-talet, trots upprepade
protester.

Många
gånger under åren framförde bönderna sin ohållbara situation.

Den
svenska kungafamiljen, Oscar I, med drottning och barn, tillbringade sommaren
1846 en månad i Helsingborg.

Kyrkoboken
i S:t Ibb berättar: ”Vid detta besök uppmärksammades den kvarlevande
dagsverksskyldigheten och 1848 befriades bönderna härifrån och fick i stället
betala en årlig ”ränta i spannmål.”

Det
berättas på ön om tre rådiga Hvenbor, nämligen Christan Jönsson, Hans Olsson
och Paul Olsson som åkte till Helsingborg och blev utlovade att pata med
Kungen, på Hven, vid hans besök några dagar senare.

När
Kungen kom till Uraniborg ruinerna så stod de tre Hvenborna redan där och
väntade. Oscar 1 lyssnade och sa att han själv inte kunde bestämma men att han
skulle verka för saken.

Senare
under året framförde bönderna sitt ärende till Riksdagen och nu ledde det till
att man började utreda ärendet.

De
tacksamma bönderna reste en minnessten vid slottsplatsen med texten ”Till åminnelse
af Hans Maj:t Konung Oskar I:s och kungl. familjens nådiga besök här den 30
juli 1846, då grunden lades till kongl. res. den 22 dec. 1848”.