forts….
på Hven är man förargad. För det första tycker man att ålfiskarena från Ålabodarna och Råå, som satt ut sina bottengarn på mycket olämpliga platser, borde förstå att man icke anser sig ha anledning att hälsa dem välkomna till ett annat åt. Utbytet av ålfisket är sannerligen icke glänsande, och vad som fångas vid öns kuster bör stanna i de egna ryssjorna. Det är att hoppas, att utbölingarna avlägsna sig efter det andra mörkret och aldrig komma åter till fiskevatten, där de inte höra hemma. Man är också förargad över att Alfred Persson i Vadensjö begär 7,000 riksdaler för Backafallen, vilket anses mycket för mycket. Vännen Alfred hyser emellertid en annan uppfattning. Han finner det rent av löjligt att erbjuda honom 1,000 penningar för detta område, som sannerligen icke är så värdelös, som man på sina håll vill göra det till. Alfred Persson har varken lust eller skyldighet att utöva välgörenhet. Vidare tycker man att hamnstyrelsen i Landskrona gärna kunde se till att ångbåtsförbindelserna förbättras i stället för tvärtom. Man anser sig ha orsak att klaga. Ingen nonchalans i fortsättningen. Det är inte bara brudgum och bröllopsgästerna och postsäckar och födoämnen som får vänta. Einar Persson slår näven i bordet och tycker en hel del, och han är ingalunda den enda, som yttrar sig med Höganäs röst. Efter detta torde det stå klart för vännen Ludwig Lindholm att man gärna vill att det skall vidtagas åtgärder från Styrelsens sida….. Naturligtvis tycker den gode Hvenbon åtskilligt annat ; o och får jag bara leva och ha hälsan skall jag återkomma till detta nästa gång vi träffas. Och så lovar vi varandra att-göra-listan det bästa möjliga av nästa år….
undertecknat av Good morning