Blog Image

Vardagen på Hven

365 dagar om året.

Minnesstenen över havets offer avtäckt på Hven 1954

Historia Posted on 2015-06-24 20:08:39

NST 8 nov 1954
en högtidlig ceremoni ägde rum på Alla Helgons Dag rum på Hvens kyrkogård invid den gamla kyrkan. Det var avtäckningen av en minnessten, som tests på det område av kyrkogården, där stoftet efter de personer jordats vilkas kroppar under årens lopp flutit i land vid öns stränder eller påträffas i vattnet kring ön.
en ganska snål och skarp höstvind blåste över kyrkogården men solen bröt igenom diset och förgyllde de i höstskrud stående träden, vilka ännu icke helt hunnit att bli avlövade. Kyrkklockorna i den gamla kyrkan sände sina spröda toner ut över de mångomsjungna Backafallen och över den talrika menigheten, som hade samlats för att övervara denna högtid på kyrkogården och hedra de okända döda av skilda nationaliteter, som vilar där i främmande jord. Högtidligheten inleddes med att Hvens kyrkokör under ledning av fru G. forsätter sjöng ”Vilken är den stora skatan” varpå följde unisont PS 579:1. Kyrkoherde Sigvard Johansson, talade därefter i anslutning till några bibelord ochberörde anledningen till stenens tillkomst samt förklarade den invigd för sitt ändamål. Sedan stenen blottats följde PS 144:7, varpå ceremonin anslöts med att kyrkokören sjöng ”Saliga äro de som ifrån…”
på stenen finnes inskriptionen: ” minne av dem havet tog och återgav” . Joh.11:25 – Sv PS 403:9 sistnämnda citat är Wallins psalm.
stilla också mitt stoft må gömmas
i den tysta jordens famn.
må det rum av världen gömmas
där jag vilar utan namn:
rum och namn väl Herren känner,
då han ropar sina vänner.

Under bilden i tidningsklippet står :
den stora stenen, som påträffades vid nedrivningen av gamla prästgården på Hven, har fått en värdig användning som minnessten över havets offer.


Från i dag.



ur Jubileumsbladet 1935 tredje och sista delen

Historia Posted on 2015-06-24 13:45:43

forts….
på Hven är man förargad. För det första tycker man att ålfiskarena från Ålabodarna och Råå, som satt ut sina bottengarn på mycket olämpliga platser, borde förstå att man icke anser sig ha anledning att hälsa dem välkomna till ett annat åt. Utbytet av ålfisket är sannerligen icke glänsande, och vad som fångas vid öns kuster bör stanna i de egna ryssjorna. Det är att hoppas, att utbölingarna avlägsna sig efter det andra mörkret och aldrig komma åter till fiskevatten, där de inte höra hemma. Man är också förargad över att Alfred Persson i Vadensjö begär 7,000 riksdaler för Backafallen, vilket anses mycket för mycket. Vännen Alfred hyser emellertid en annan uppfattning. Han finner det rent av löjligt att erbjuda honom 1,000 penningar för detta område, som sannerligen icke är så värdelös, som man på sina håll vill göra det till. Alfred Persson har varken lust eller skyldighet att utöva välgörenhet. Vidare tycker man att hamnstyrelsen i Landskrona gärna kunde se till att ångbåtsförbindelserna förbättras i stället för tvärtom. Man anser sig ha orsak att klaga. Ingen nonchalans i fortsättningen. Det är inte bara brudgum och bröllopsgästerna och postsäckar och födoämnen som får vänta. Einar Persson slår näven i bordet och tycker en hel del, och han är ingalunda den enda, som yttrar sig med Höganäs röst. Efter detta torde det stå klart för vännen Ludwig Lindholm att man gärna vill att det skall vidtagas åtgärder från Styrelsens sida….. Naturligtvis tycker den gode Hvenbon åtskilligt annat ; o och får jag bara leva och ha hälsan skall jag återkomma till detta nästa gång vi träffas. Och så lovar vi varandra att-göra-listan det bästa möjliga av nästa år….
undertecknat av Good morning