fortsättning från gårdagen:
nyss nämndes de arresterades boplats. Under sommarens strandhugg på ön har jag skådat densamma. Hvens arrestlokalen är ingalunda något Sing-Sing, men det oaktat har den något gemensamt med det beryktade ststsfängelset på Hudsonflodens västra strand: den är otidsenlig, och på grund härav har länsstyrelsen sagt ifrån att det skall byggas ett nytt sinkabirum. Men kommunen vill ha kvar sin gamla kurra, som gör ett så hemtrevligt intryck, och mot vars olika anordningar missdådarna aldrig haft något att andraga. I sitt nuvarande skick framstår lokalen onekligen som en sevärdhet av rang, och därför bör den bevaras, utgöra en pärla i det kostsamma smycke, vars klaraste strålande juvel är Stjärneborg, för att tala med seminarieeleven Ansgarius Petersson-Blomsterbädd. Det är en oskriven lag att övertramp får förekomma på Hven blott under sommaren, av den enkla anledningen att finkan icke kan uppvärmas. Man kan sålunda tala om sommartid på ett visst område därute. Inga internationella förbrytare ha försmäktat inom detta häktelses halvtumsbräder, och på denna plats har man också sluppit se fjärdingsmannen ta blodprov på Andersson för att få klarhet i den dunkla frågan, om fylleri vid ratten kan anses föreligga. Men har fått nöja sig med ett antal rymlingar från fartyg på väg genom Sundet, var jämte överförfriskade intagits för översyn.

fortsättning följer