På torsdag skall politikerna ta beslut om det årliga bidraget för att hålla igång bensin och diesel försäljningen på Hven skall finnas kvar. För markägaren ligger redan en ganska stor investeringspengar som ett hot.
Enligt kommunens egen utredning så är det inte längre ett bekymmer att ta med bensin och diesel på Uranienborg. Men för de som har verksamhet på ön som affär, taxi är det ett stort problem, även för hemtjänst, ambulans och brandkår, att Hven är en ö mitt i Öresund och båtar kan köra slut på bensinen är klart inte kommunens ansvar men och andra sidan tjänar vi och dom pengar på turisterna, även för mopeder och gräsklippare blir det svårt……
Här kommer Ett exempel…. En pigg och frisk dam som bor i Kyrkbacken på Hven, hon klarar sig själv, kostar inte samhället något. Hon håller hus och hem fint och sin trädgård är alltid räfsad och fin, gräset klippt och inga ogräs får gro.

Hon har ingen bil och inget körkort…. Nästa gång hon behöver fylla sin bensindunk får hon först ta den i handen eller i en rullekass, hon skulle aldrig utsätta någon för fara och ha med dunken gömd på bussen. Hon går dom knappa 5 kilometrarna till Bäckviken där båten lägger till, startar i god tid så där två timmar innan för rullekassen är tung upp för Kyrkbacksbacken även om dunken är tom. Hon vilar några gånger på vägen. När hon väl är i bäckviken köper hon sin biljett 150:- tur och retur. Hon pustar ut på båten, nu är hon en bit på väg. När båten lägger till i Landskrona tar hon sin rullekass med dunken i och börjar gå. På linjebussarna får du inte ha en dunk varken tom eller full, hon har ringt och frågat. Vägen känns lång, närmst är ute på Q8 på Föreningsgatan, men hon valde dagen med omsorg och vädret har hon i alla fall tur med. Men tanken på att hon ska gå hela vägen tillbaka gör att det är svårt att njuta av vädret. Hon sätter sig på en bänk och tittar på bygget vid gamla Infarten. Det är nu tre timmar sedan hon gick hemifrån och magen kurrar, hon äter sina smörgåsar och dricker lite av vattnet hon hade med, det hade varit gott med en kopp kaffe, men termosen väger ju en del så det får bli när hon kommer hem. Hon kan ju inte gå in på resturang med en bensindunk och utanför restauranger är där många som röker så dit vågar hon inte gå.

När hon kommer fram till macken är dom vänliga och hjälper henne. Man får ju bara ha 5 liter lös bensin så när väl dunken är på plats i rullekassen igen börjar vandringen hemåt. Det känns bra, det tar nästan en timme ner till venterminalen. Hon behöver stanna och vila sin armbåge, den gör ganska ont nu. Den är ju opererad för 75 år sedan och då blev det inte alltid så bra, sjukvården var inte så bra då.

Hon kommer ner till båten och får vänta ca en timme. Skönt att vila benen, men hon kan ju inte ta in dunken i vänthallen. Hon skulle behöva gå på toaletten men vill inte riskera att någon tar hennes dunk, det är ju trots allt 5 timmar sedan hon gick hemifrån och hon känner inte för att ta en runda till. Oh vilken tur nu kom där en herre hon känner, hon ber honom hålla koll på dunken och får möjlighet att gå på toaletten. Hon äter sin sista smörgås och fyller på sin vattenflaska. Hon funderar över hur synd det är att hon inte kan gå på Apoteket och hämta ut sin medicin när hon nu har betalt 150:- för biljetten, men hon får åka in en dag senare i veckan och fixa medicinen.

Nu är det dags att gå ut i kön, armen värker och benen känns tunga, men vädret är som tur var fint fortfarande. Nu är det skönt att sitta på båten och vila, hon slumrar till men de vid grannbordet hostar till och hon sträcker på sig. Nu är det bara vägen hem kvar, 5 km som startar med en uppförsbacke och följs av ytterligare 2 backar uppför. Sen är det raksträcka och där ser hon Hvens vackra gamla kyrka, men det är knappt hon orkar njuta av den. Armen värker och andra armen är inte så stark, hon försöker ha rullekassen framför sig i de kommande nedförsbackarna. Det är tungt att hålla mot och i mellanår känner hon nu tappar jag snart taget. Men efter många små stopp för att vila och en innerlig önskan om att snart vara hemma så närmar hon sig sista backen, ned för Kyrkbacksbacken prövar hon att gå baklänges för att orka hålla mot tyngden av rullekassen, hon snavar några gånger men tillsats är hon nere. Nu är det rak väg hem. Nu har hon varit i väg hemifrån i 7,5 timme och har svårt att orka sista biten. När hon ser sitt hus så känner hon en oerhörd lättnad över att äntligen vara hemma igen och vägrar tänka på att bensinen inte kommer räcka hela sommaren.

Nu sätter hon sig i sin stol och somnar gott, vaknar så småningom och värmer lite mat och hoppas hon har ork att klippa gräset i morgon.

Till de som bestämmer skickar hon en tanke. Är det så det är att bli gammal och klara sig själv? Hur är det då om du behöver hemtjänst, vem ska då köpa bensinen och klippa till dig? Hennes sista tanke innan hon somnar är…..jag hade i alla fall tur med vädret.

Jag vet inte om det har någon betydelse vem som driver macken på Hven? Jag slänger då in en ”brandfackla” ( kanske illa valt ord med bensin ), men jag struntar i vem som har macken på Hven!!! Låt Landskrona stad, kungen eller Q8 ta över…. Detta är större än att någon enskild företagare driver macken på Hven, detta är en samhällsfunktion som är nödvändig för säkerheten på ön. Vi vill inte ha båten full av fulla och tomma dunkar, vi vill att ambulansen är på ön när vi blir sjuka – inte på fastlandet och tankar, vi vill att brandkåren har obegränsad tillgång till bensin och diesel om det skulle bli en brand av större mått, vi vill att hemtjänst ska kunna köra till våra äldre-varje dag året runt i alla väder, vi vill att affären ska ha nya varor och tidningar som de behöver bilen för att hämta vid båten, vi vill att folk kan ta taxi – så vi slipper fyllekörning, vi vill att fritidsbåtarna ska kunna tanka på ön för att inte riskera ligga och driva till sjöss, vi vill kunna tanka våra mopeder- så minskar biltrafiken på ön mm mm mm

Så detta är inte en fråga om VEM som driver macken UTAN ATT den drivs av någon!!!!!