I slutet av förra århundradet
utvecklades en ny näringsgren på ön Ven. Man började bedriva fraktfart med
segelskutor. Denna skeppsfart fick under de första årtiondena av 1900-talet ett
stort uppsving och kulminerade omedelbart efter första världskriget, blomstrade
i viss mån även i mellankrigstiden, varefter den på grund av motorisering i
snabb takt blev av allt mindre betydelse under åren efter andra världskriget.
Ar 1964 fanns bara en skuta hemmahörande på Ven.

Trots att det 1875 fanns tre
skeppare och 28 fiskare som hörde hemma på Ven fanns det ingen hamn för de
fartyg, som dessa personer ägde. Behovet av en hamn blev emellertid
tillgodosett under åren 1876 – 1877, då man byggde den första/på öns västsida
vid Kyrkbacken. Staten bidrog ekonomiskt till uppförandet med ungefär hälften,
länets hushållningssällskap med en mindre del, medan resten anskaffades genom
aktieteckning bland de vid Kyrkbacken boende fiskarna. Ökad fart i utvecklingen
gav uppförandet av ytterligare två hamnar, en på öns nordsida, tillhörande Vens
Tegelbruksaktiebolag, och en vid Bäckviken på sydöstsidan, vilken finansierades
på samma sätt som Kyrkbakens hamn. År 1887 var alla tre hamnarna färdiga, och
de Venbor, som i det dagliga arbetet var beroende av båtar och mindre skutor,
var inte längre hänvisade till att dra upp sina fartyg på land för att skydda
dem för väder och vind.

http://www.kyrkbacken.se/